Det är tidig morgon och magen pirrar. Inte av hunger utan av förväntan.  Jag kliver långsamt och nyfiket av tåget i Vernazza och möts av en explosion av färger. Jag befinner mig i ett myller av små pastellfärgade hus, smala gränder och espressodoftande caféer. Bakom mig tornar en brant bergsida upp sig och dit näsan pekar – det blå havet! Det här är bättre än jag trodde. Drömmen att få vandra i Cinque Terre har blivit verklighet. Innan tåget avgår mot Levanto stiger ytterligare några passagerare av och jag konstaterar att vi är flera som delar samma dröm.

DSC_4749_2Vernazza, en av de fem byar som bildar Cinque Terre, är fullständigt betagandecharmigt. Minst lika vacker som fantasin har förmedlat hur en italiensk by vid den ibland dramatiska kusten skall se ut. I en av de många smalagränderna uppenbarar sig en äldre herre på en fransk balkong i vad som verkar vara en vit- och blårandig pyjamas. Han tittar ner på oss vandrare och jag undrar vad han tänker när jag kommer på mig själv att nästan smyga för att inte väcka morgonens slumrande idyll.

Vandringen börjar längs en smal gata somsträvar uppåt och ut ur byn. Snart övergår den i en väl upptrampad vandringsled. Byn, som nästan är ännu vackarare på håll, blir mindre och mindre för varje meter som skiljer oss. Innan vi släpper ögonkontakten med varandra påminner Vernazza om hundra slarvigt uppställda marshmallows doppade i regnbågens alla färger vilandes på en böljande blå matta.Cinque-terre5_1200Cinque-terre8_1200

Vi är på väg norrut mot Monterosso. Cinque-terre10_1200En vandring på 3,5 kilometer i vad jag skulle beskriva som medelsvår terräng. I min grupp är alla väl utrustade med rejäla skor, ryggsäck och vätska. Men inte helt överraskande, vi är ju trots allt i Italien, möter jag en och annan designerväska nonchalant slängd över axeln och accompanjerad av det välkända ljudet från flip-flops. Efter närmare två timmar övergår stigen i stentrappor ner mot havet, och mot nästa färgglada lilla by. Jag omges av vinrankor som ser ut att älska den näringsrika jorden, saltet från havet och värmen från solen. Fortare än jag anar kommer jag erfara hur dessa omständigheter tar sig uttryck i buteljerad form.

Cinque-terre9_1200Nästan framme uppenbarar sig en dörr i järnsmide. Jag väljer dörren och i nästa steg befinner jag mig på Hotel Porto Rocas stora stenterrass. Till utsikten från den klippa hotellet befinner sig på väljer jag dagens fiskrätt. 122_1200 (1)För några år sedan tilldelades hotellet «Europes Favourite Seaside Hotel» av en ansedd internationell ekonomitidning. Jag instämmer men lägger till «..with the Best Seafood on Earth».

Det blev bara två byar idag. Den som spar han har!

/Jens